GUSTAVSDOTTERS FOTOBLOGG

SOMMAREN SOM KOM OCH FÖRSVANN

2011-10-03T09:58:00.003+02:00

Så är den över, sommaren, som vi väntar så ivrigt på varje år. Den kommer och försvinner och sedan sitter vi där och undrar vad som hänt? Hur var sommaren egentligen, var den varm eller regnade det mest hela tiden. Jag minns en enda dag som jag låg nere vid sjön i flera timmar och badade faktiskt mer än en gång. Då var det varmt i vattnet och solen brände mot huden, det var med andra ord helt fantastiskt. Men sedan blev det ändå inga fler gånger, antagligen hade jag annat att göra, och nu ångrar jag detta. Varför tar man inte vara på dessa få soliga dagar. Min bror och hans fru bor precis vid havet och kan ta båten ut till en ö när det behagar dem. De är pensionärer och har all tid i världen. För dem är varje sommar "den bästa" de solar och badar varje dag och när det är dåligt väder här reser de utomlands. Därför kan de gå omkring bruna och vackra hela året medan vi fattiglappar visar upp en glåmig hy och stora påsar under ögonen.

SVERIGES KAMP MOT DJUR OCH NATUR PEKAR MOT ETT KALLT MÖRKT SAMHÄLLE

2011-03-30T09:42:00.011+02:00

Den svenska regeringen skryter om att vi har det mest säkra djurskyddet i EU. Vi jämför oss med den gräsliga hanteringen av slaktdjur i andra länder och placerar SVENSKT KÖTT i våra köttdiskar. Enligt vår miljöminister är vår hantering av vilda djur den bästa i EU och det finns inget annat land som tillåter jakt på varg eftersom det står i befolkningens intresse. Vi är unika enligt honom eftersom vår befolkning inte tål vargen. Därför ska det inplanteras varg för att ha individer att jaga även nästa år. När en pojke ramlar ner i en björnhonas ide och jagar iväg henne trots att hon har ungar i idet så hjälper man inte henne att kunna gå tillbaka till sin familj. Istället omringas ungarna av fotografer och journalister och nyfikna och pojken blir en hjälte. När man sedan anser att honan inte kommer att våga sig fram beslutar man sig för att helt sonika skjuta ungarna. Utan hänsyn till vare sig ungarnas rätt till liv eller björnhonans känslor. Nu ska alla björnar jagas bort från områden där skidspår går, istället för att göra tvärtom. Flytta på skidspåren.

När den svenska räven höll på att dö ut av rävskabb inplanterades nya rävar i vårt land och en ny ren rävpopulation växte fram. Så hittade man dvärgbandmasken och nu har hundratals rävar skjutits och som tur var hittade man en mask till. Och detta var i samma område. Var det då nödvändigt att jaga räv i hela landet?

Vari bottnar denna brist på empati och förståelse inför djur och natur. Märkligt nog tog tankarna fram under antiken då Aristoteles hävdade att allting har en mening, växter är till för djuren och djuren är till för människan. Tamdjur är till för att ätas och vilda djur är till för att jagas. Att söka efter det unika hos människan och hennes överlägsenhet har varit den stora frågan inom filosofin i årtusenden och den som gjort djuren störst skada är den franske filosofen Descartes som kom till Drottning Kristinas hov och faktiskt dog där på 1600talet. Han hade fått en uppgift i livet och det var att förklara människans grymhet mot djur i synnerhet i vivisektioner dvs de grymma obduktioner som utfördes på levande djur inför publik. Alternativet hade varit att lägga en skuld på människan och att Gud var ond eftersom han kunde tillåta dessa handlingar. Nu fråntogs allt ansvar hos Gud och människor efter att Descarte myntat begreppet att djur var automater. Han jämförde djuren med klockor som knirrar och knarrar när man drar upp dem men saknar känsla för smärta eller glädje. Djuren är förmögna att röra sig men inte att tala, resonera eller känna. Människan är också en automat men skillnaden är att vi har en själ men en sådan saknar djuren. Att en hund tjöt när man slog den var inte mer än att höra oväsen från en strejkande maskin. Resultatet blev ett oerhört gap mellan människan och djur vilket resulterade i många diskussioner om moral och etik. Att jämföra en människa med ett djur var alltid negativt. Antikrist framställdes som en blandning mellan best och människa och den onda anden hade form av katt, hund eller en råtta. Den sexuella lusten ansågs djurisk, brutal, bestalisk, och lusten gör människor till svin, getter, hundar och vilddjur. Sex med djur var den största synden, och att ha sällskapsdjur inne var stötande och omoraliskt. Särskilt hemskt ansågs det att ha djuren i sängen.

Att vara naken ansågs djuriskt eftersom kläder var ett sätt att skyla den syndiga kroppen. Men det har funnits många andra märkliga påståenden som att arbeta på natten, att simma eller att äta på gatan. Allt detta ansågs djuriskt och därmed kommer vi fram till den yttersta konsekvensen av Descartes filosofi.

I förlängningen får Descartes tankar konsekvenser inte bara för djur utan också för de människor som faller utanför ramarna för det civiliserade samhället. Skillnaden mellan de civiliserade och de omänskliga och främmande vildarna. Dessa människor arbetar i många fall på natten och de har inte massor med kläder på sig p.g.a ett annat klimat. De har en annan hudfärg vilket i många fall ansågs stötande och därmed djuriskt och de talade så ingen kunde förstå dem. Men tyvärr gick det längre än så.

Barnet var en best utan kontroll, kunde inte tala och inte hantera sina lemmar. Vad var ett barn då om inte ett djur. För att komma undan klädde man barnen som små vuxna marionetter och de fick samma skyldigheter som de vuxna. Därmed var det helt legitimt att använda barn som arbetskraft och att slå dem eller operera dem utan bedövning eftersom de inte ansågs kunna känna smärta. När ett barn skrek eller skrattade var det endast automatiska krampreflexer. Att inte bedöva småbarn användas ända in på mitten av 1900 talet vilket även gällde agan.

Kvinnornas avsaknad av själ har varit en stötesten för den kristna kyrkan genom Marias obefläckade avelse. Man kunde inte förmå sig att tro att Jesus fötts ur en kvinnas sköte. Det ansågs otroligt djuriskt och omoraliskt. En havande kvinna jämställdes med en dräktig hona och efter födseln var hon oren och måste återupptagas i den kristna gemenskapen. Att amma ansågs länge som en ren djurisk drift.

Mentalsjuka var inte mänskliga alls och hade inga som helst rättigheter, vilket också gällde människor med olika sk lyten, döva, stumma och invalider av olika slag. Vagabonder, prostituerade och tiggare blev en del av denna djuriska skara. I förlängningen blev även arbetare och fattiga något som de civiliserade dvs de rika och besuttna kunde räkna till djuren. De var smutsiga, de förökade sig oavbrutet, de arbetade på natten, och de levde tillsammans med djur.

De som tyckte om djur och kämpade för deras rättigheter sågs med oblida ögon, kallades för antagonister och samhällets plågoris. Naturligtvis är kampen mot denna ovan beskrivna inställningen lika lång och det har alltid funnits förståndiga män och kvinnor som insett att allt detta är rent nonsens. Men tänk efter vad är det som håller på att ske? Åt vilket håll går Sverige? Vad händer med de sjuka och de arbetslösa, invandrare och barnfattigdomen?

Djurmisshandeln har ökat och barnagan har blivit ett diskussionsämne. Idag är det ingen som reagerar när någon kallas fattig. Under ytan lurar något mörkt och hemskt vars värderingar pekar direkt tillbaka till ett samhälle utan samhällsansvar varken för mänskliga eller djuriska individer.

Vi måste börja att tänka efter vilket sorts samhälle vi vill leva i!

Släktdata en ideell förening som underlättar ditt sökande efter dina anor

2011-02-20T11:34:00.003+01:00

Jag är med i en ideell förening som heter Släktdata "slaktdata.se" den har som motto att kunna digitalisera alla Sveriges kyrkböcker dvs dopböcker, dödsböcker och vigselböcker. Ute i landet sitter små släktforskare hukande över sina datorer och skriver upp barnens namn, födelsedag och dopdag, faderns och moderns namn och deras födelsedata och yrke. Dessutom förekommer små notiser som prästen krafsat ner i kolumnen. Krafsat är ordet för precis som läkare hade präster svårt med handstilen. Jag har fått Uddevalla på min lott och har skrivit sedan 1900 och har just nu gått in på 1934. Det har tagit flera år eftersom jag tagit en hel del paus emellanåt men nu har jag kommit igång ordentligt och hoppas kunna fullfölja mitt uppdrag före sommaren. Det är fram till 1947 då lägger vi av. Jag skriver av böckerna och sedan granskas detta av Per som noggrant går igenom varje rad jag skrivit så att ingenting blir fel. Det är ju väldigt viktigt att allt stämmer för själva det är ju meningen att den som släktforskar helt gratis ska kunna söka över internet och inte behöva betala massor med pengar för en prenumeration av Genline eller Arkiv Digital. Förr kunde man ju gå till pastorsexpeditionen och kolla kyrkböckerna men de har numera flyttats till Landsarkivet och det är bökigt och jobbigt att komma dit och få en tid.
Det är intressant att skriva av dessa böcker och särskilt nu när jag kommit in på 30-talet. Särskilda yrken kommer upp som numera är helt borta som vandringsrättare, trafikbilägare, skyddshemsföreståndare, husägare, schaktmästare osv.
Namnen förändras, under 30 talet kommer Lennart, Bertil, Thorsten och Kurt bl.a och flicknamnen ändras till Gun, Ann-Marie, Gull-Britt och Marie.
Vissa namn kommer från engelskan som Bill, Stanley, Muriel och Ann vilket antagligen har med första världskriget och filmstjärnorna att göra. Dessutom var det många som varit en vända i USA och som sedan döpte sina barn med amerikanska namn.
Kvinnor som fick barn utom äktenskapet hade det besvärligt. Deras namn skrevs nogsamt in i kyrkboken men under 30 talet blir det mer vanligt att den okände fadern blir avslöjad och får sitt namn inskrivet. Då fanns det ett särskilt register där hans namn skrevs in men bara om han var ogift. Var han gift men hade gjort ett snedsteg så skrevs aldrig hans namn upp. Registret hette HIII:29 för Uddevalla och finns antagligen på BB dvs lasarettets arkiv.
Eftersom det kommer att ta några månader till innan jag blir färdig med hela Uddevalla kan ni maila till mig om det är någon ni söker i händelse av att ni inte har Arkiv Digital eller Genline. Skriv då till carinmargareta@gmail.com så ska jag försöka hjälpa er.

Tyskland och Frankrike= sant

2011-02-20T10:08:00.005+01:00

Det är märkligt med Tyskland, så fort de kommit ekonomiskt på fötter så visar de sitt behov av att styra och ställa över andra. Samma sak hände före första världskriget och även före andra världskriget då behovet av att förena Europa var den stora tanken bakom Adolf Hitlers visioner. Nu föreslår Tysklands och Frankrikes regeringsöverhuvuden att Eu ska skapa en mall som alla EU stater ska reglera finanser, löner, skatter och pensionsålder efter. Visserligen kan det vara bra för oss i Sverige eftersom vi har lägre löner än både Tyskland och Frankrike och absolut högre skatter. Pensionsåldern är naturligtvis lägre också. Så för vår del skulle det väl bara vara bra om nu inte Reinfeldt träder fram som en frälsare och vill visa vägen för en felfri ekonomi. Vi har ju alltid fått höra att Sverige är bäst i allting, så märkligt vore det om han inte ville visa det svenska undret för EU. "Hur vi klarade finanskrisen" kan bli ett föredrag att resa runt med bland Europas stater.

DVÄRGBANDMASKEN

2011-02-15T16:41:00.003+01:00

Så har den kommit till vårt land, den fruktade dvärgbandmasken. Hittades i en räv, skjuten i Lane ryr utanför Uddevalla. Frågan är hur den kommit in i vårt land, vissa anser att det beror på den stora insmugglingen av hundar från öst och centraleuropa, andra att vi tar med hundar på vår utomlandssemester. I vilket fall som helst är det säkerligen hunden som bär ansvaret. Det värsta är att man som hundägare inte kan se eller upptäcka om hunden är smittad vilket även gäller katten eller räven.
Det hela börjar med en liten parasit Echinoccus Multilocularis som lever i ett värddjur, räv, hund eller katt. Den följer med ut i värddjurets avföring som sedan eventuellt äts upp av en mellanvärd en mus eller en råtta. Hos mellanvärden utvecklas en blåsmask och det tar ca 2 månader. Denna mask kommer sedan in i hunden, katten eller räven om den äter upp den smittade råttan eller musen. Ur blåsmasken utvecklas en ny bandmask vilket tar ytterligare en månad. En hund, katt eller räv kan inte smittas på något annat sätt. Alltså inte genom att äta andra huvudvärdars spillning. Det värsta är att man inte kan se att ens hund eller katt är smittad.

Människan smittas genom att maskägg som följt med i rävens, hundens eller kattens avföring fastnar i naturen, på bär eller blad och man får dem på händerna och sedan för dem till munnen genom att äta t.ex blåbär eller lingon. Men man kan också smittas genom att klappa en smittad hund eller katt då maskäggen kan ha fastnat på dess päls och genom att städa ett rum där en smittad katt eller hund funnits. Enda sättet att få bukt med äggen är att torka av alla ytor med våt trasa. Det är viktigt att avmaska sina älsklingar men tänk då på att inte alla avmaskningspiller tar bort dvärgbandmask. Det är speciella medel och som alltid när det gäller husdjur är de mycket dyra. Nu gäller det att avmaska var 30 dag.

Enda sättet att upptäcka att en människa blivit smittad är med hjälp av lungröngten, ultraljud eller datortomgrafi. Skulle man ha blivit smittad är enda sättet att ta bort en del av den angripna lungan och långvarig medicinering.

Det har blivit mycket farligt att vara i den svenska naturen. Här finns inga farliga skorpioner eller spindlar, ormar eller rovdjur utan här finns märkliga parasiter som sprider död och långsam plågsam död.

DET ÄR INTE BARA DE RIKA SOM SKA HA RÅD MED KULTUR

2011-02-07T21:30:00.007+01:00

Den stora debatten om illegal nedladdning på nätet är fortfarande aktuell. Men jag tycker inte det är konstigt om ungdomar och även äldre använder sig av denna enkla möjlighet att ta del av kulturutbudet. De sista årens orimliga prishöjningar på film, musik och böcker beror inte på illegal nedladdning utan på bolagens njugga sätt att sno åt sig pengar. Inte heller beror de skyhöga biljettpriserna på artisternas höga gager utan på vad bolagen begär för att de ska uppträda. Filmstjärnor (se Hollywood) har alltid blivit hyllade som hjältar och deras inkomster är astronomiska men varför ska vi betala deras lyx och överflöd när det finns fantastiska skådespelare som verkligen kan sitt yrke men som aldrig kommer upp i samma inkomst.

Överflödet har nått en kulmen och ungdomar reagerar som de alltid gjort i alla tider. De finner andra vägar att ta vad de vill ha. När jag var ung kostade en lp-skiva omkring 20 kronor men man ville naturligtvis inte bara ha en skiva utan många. Då kom kasettbandspelaren och vi kopierade friskt och ihärdigt av varandras skivkartotek.

Det var under slutet av 70 talet som musikbranschen förändrade rockbanden till stora industrier. Frågan är om deras musik blev bättre ju större de blev?

Om man antar att all kultur som skapas i vårt land var gratis hur skulle det gå till och vad blev konsekvenserna? Om artister anställdes antingen av staten eller kommunen och fick månadslön skulle det innebära att hela musikbranschen skulle kollapsa. Om filmer fanns att ladda ner på nätet eller hyra gratis på biblioteken skulle alla biografer slå igen och stå tomma. Och vad skulle skådespelarna göra? Om böcker inte fanns att köpa i bokhandeln utan bara fanns att ladda ner på nätet eller lånas på biblioteken skulle bokhandlarna gå i konkurs och författarna anställdes antingen av biblioteken eller av kommunen. TV licensen försvann vilket innebar att allt Tv utbud blev gratis.

Vad skulle man använda dessa tomma utrymmen till ? De kunde återigen användas till musik, teater eller filmvisningar, men till skillnad från nu var det gratis eller mycket billigt att få en biljett. En musikgrupp behöver inte ta 100.000 kronor i gage för 2-3 timmars uppträdande om de har en månadslön och betalas av den kommun som de uppträder i. Man skulle också kunna bjuda in författare och vetenskapsmän för att hålla föredrag i skilda ämnen. Att publiken skulle utebli tror jag inte eftersom det alltid är roligare och intressantare att se en person levande än nedladdad på nätet. Det skulle förmodligen sporra kulturutövarna att göra sitt bästa för att inspirera människor att komma till teatern.

Att det är pengarna som styr kulturutbudet märks tydligt i en liten stad som Uddevalla där det finns en biograf med tre salonger. En stor publikmagnet som "Änglagård 3" gick upp den 25 december och drar fortfarande in pengar medan en film som "Svinalängorna" gick en vecka för att sedan lånas ut till Trollhättan. Storfilmer som The Kings Speech, The Black Swan eller Winters bone kommer förmodligen att gå en vecka om de kommer överhuvudtaget. Det finns med andra ord bara ett sätt att se dem, ladda ner dem eller hyra dem på biblioteken.

De stora scenerna Operan och Dramaten skall finnas kvar men de skulle vara öppna för alla, inte bara för de som har råd. Det ska inte vara pengarna som styr vem som ska få tillgång till kultur.

GRATIS BORRELIA OCH TBE VACCIN FÖR ALLA

2011-02-07T13:04:00.005+01:00

Idag kom Lillbabs in med en fästing bakom örat. Ja inte artisten utan min lilla katt . Det fick mig att tänka på den infekterade debatt om influensvaccination och dess biverkningar hos små barn som pågår. Ska man vaccinera sig eller inte och vem tillhör riskgrupperna? När det gäller borrelia och TBE tillhör vi alla riskgrupperna och inte bara vi utan våra husdjur också.

Visserligen verkar inte katter få varken borrelia eller TBE men hundar löper en stor risk. Numera kan man vaccinera både sig och sin hund mot TBE men inte mot Borrelia. Det finns fortfarande inget framtaget vaccin (vad jag lyckats finna ut).

Vill man vaccinera sig mot TBE måste man ta tre sprutor efter varandra och de kostar 230 kronor styck, därtill kommer sk "stickkostnad" på 170 kronor. Vill man vaccinera sig mot influensan kostar det också 230 kronor om man inte tillhör de sk riskgrupperna, då är det gratis.

Jag läste Helle Kleins artikel från 2006 i Aftonbladet där hon skrev att ca 10.000 svenskar får borrelia varje sommar och av dem får ca 40% bestående men. Detta måste alltså kunna klassas som en folksjukdom. Nu har det gått fem år sedan hon skrev artikeln och fortfarande har ingenting hänt. Vi svenskar vill ju gärna gå i skog och mark vi månar om vår fria natur och allemansrätten men i det höga gräset lurar långvarigt lidande och till och med döden.

Ja jag överdriver kanske och naturligtvis kommer vi inte att sluta trava omkring i högt gräs i sandaler, åtminstone inte jag, men faktum är att det finns en chans att du kan få borrelia och även om den är minimal så finns den där. Och bara att det finns en sådan chans och att alla faktiskt kan bli utsatta för dessa sjukdomar borde innebära att vi skulle få en gratis vaccinering mot Borrelia och TBE. Det finns ingen i Sverige som inte är utsatt, även om du sitter inne på en institution så kan en fästing lura sig in genom en besökare eller om någon tar med sig blommor till dig. Det är i det närmaste omöjligt att skydda sig helt från fästingen. Jämfört med den sk svininfluensan är borrelia och TBE mycket lättare att få och svininfluensan vaccinerades vi trots att det inte utbröt någon pandemi. Men det var naturligtvis beroende på att Sverige förköpt sig på vaccin som nu möglar i något förråd. Nej låt oss utan rädsla kunna vältra oss i sommarhagen och gå barfota på gröna ängar och låta våra hundar och katter gå utan halsband med nervgift

Skalbankarna ett geologiskt under

2011-01-09T23:58:00.004+01:00

SKALBANKARNA, ETT GEOLOGISKT UNDERVERK
I forntiden störtade det söta isvattnet fram mot väster och mötte saltvattnet från havet och denna sammanstötning bildade en oerhört stor bank av lera. Den blev en rik miljö för musslor, snäckor och havstulpaner att leva på. Mötet skedde i jämnhöjd med Uddevalla och resultatet blev cirka 23 stycken skalpelare mellan 13 och 20 meter höga. Carl von Linné beskrev dem på sin resa 1746 som “ Skalbergen räknas till ett av bohusläns under”
Men att en professor från Uppsala hade sina åsikter innebar inte att folket runt Bäve å höll med. De ansåg inte att skalsanden i pelarna var något att spara på. Istället användes dessa mångtusenåriga skal, musslor och fossiler till gödsel, hönsfoder, vägfyllning och kalkning av traktens bönder. Det var i en blygsam skala och hade säkerligen inte inneburit några speciella skador men det var under 1930 talet då bröderna Torsten och Ragnar Stene etablerade en stor snäckskalsindustri som skalbankarna tömdes på sitt innehåll och skalen transporterades både utomlands och inom riket.
Det var svåra och oroliga tider i Sverige med stor arbetslöshet och naturligtvis uppmuntrades en industri där materialet aldrig verkade ta slut. Bara i Bäve socken fanns skalbankar på Kuröd, Porsen, Älje och Ramseröd sedan fanns det liknande på Kapelle och andra ställen runt Uddevalla. Efterfrågan på skalgrus var som störst under andra världskriget men i takt med att skalpelarna maldes ner sjönk också intresset. Under 1950 talet var så gott som varje skalgrusindustri nerlagd.
Det finns en sargad skalbank kvar på Kuröd strax innan Dalslandsgränsen och det fick räcka när Kung Carl Gustaf uttalade sitt intresse för ett besök i samband med Uddevalla stads jubileum år 2000. Kommunen anlade ett lådliknande museum i all hast för att motsvara konungens begäran. Skalbanken blev en del av Världsarvet och guidade turer iordningställdes för att kunna ta emot turister. Den sista obearbetade och ursprungliga skalbanken på Porsen blev trots detta material till en motorcrossbana på Glimmingen.

Skalbank fotograferad 1907 av Maria Lundbäck Västarvets fotosamling

Skalgrusarbetare är ett yrke som numera är lika dött som skalbankarna. Det fanns några kvar och en av dem var Erik Hansson, född 1918, han berättade för mig hur arbetet gick till på snäckskalbankarna på Ramseröd "Om man går bakom Ramserödsgården och neråt ån, så låg där en snäckskalsfabrik för cirka 87 år sedan. Arbetarna tog snäckskal i skottkärror och tippade dem ner i ett såll som var inbyggt i banken. Fabriken låg nere på bottnen och sorterade de användbara skalen för sig och de som skulle malas för sig. Där fanns en kross som drog det hela. De krossade skalen fick ligga och torka i solen och arbetarna gick och krattade och drog ner skalen från bankarna.”
De fick arbeta skift varje natt för krossen gick dygnet runt. Bröderna Stene köpte upp den ena efter den andra skalbanken och de upphörde inte med sin verksamhet förrän den var tömd. 1935 fanns bara skalbanken på Kuröd kvar men den fridlystes och då var de tvungna att lägga ner sin verksamhet, men på Kapelle fortsatte Norling sin skalkross.

Foto av arbetare på Kasen under kriget ca 1940.

2011-01-09T20:10:00.005+01:00

Nu är det 2011 och jag har inte skrivit ett ord under nästan ett helt år. Ändå känns det som om jag är där jag slutade. Det blev en lika kall vinter igen, två hemska efter varandra och förmodligen blir inte sommaren speciellt varm den heller- ibland tänker jag att det här landet är på väg att bli ett iskallt något, innehåller ingenting bara något.
Kärnkraftsverken fungerade inte förra året och inte i år heller. Elräkningarna ligger runt 2000 per månad och nu har jag gett upp. Visserligen eldar jag i kakelugnen men jag har satt på varmvattnet igen och har faktiskt på elementen. Det går ju inte att gå omkring som en zoombi och frysa jämt. När det var som kallast hade jag på mig tre par av allting. Men vi tycks ju ha de varmaste lägenheterna i världen. De som styr har börjat att knorra, skulle det inte gå att spara lite genom att sänka värmen i egennyttan? För det har vi lärt oss de senaste åren att man ska arbeta och spara. Fritid är en lyx och njutning är ett fördärv. De som styr verkar inte bry sig om sådana banala ting som att kunna ligga kvar och gotta sig i sängen, nej upp och arbeta även om det helgdag.
Vad ska mina texter handla om det här året. Förmodligen om sådant som retar mig men också om sådant som hänt och skett i det lilla. Inga stora världsomvälvande händelser bara sådant som sker mitt för ögonen på oss och som vi i allmänhet missar. Får väl se vad det blir

2010-01-06T22:57:00.002+01:00

vintern har slagit till ordentligt den här gången. Det var länge sedan som man kunde gå på isen och åka skidor utan att vara rädd att det ska töa. Inte för att jag åker skidor, det har alltid varit en pest och pina för mig men andra gillar det ju. Snön ligger så djup i skogen så några promenader med katterna är inte längre aktuellt. Men Selma kastar sig ut i det vita och hon är ju så lätt att hon kan springa på skaren.

Jag har blivit tvungen att stänga av halva mitt hus och plötsligt befinner vi oss i en tvåa. Det blir trångt när 7 individer ska trängas och samsas men det har hittills gått ovanligt bra. Casper känner sig något instängd förstås, han är ju van vid att ta långa ensamna promenader och nu är han hänvisad till att ligga på en stol vid dörren. Enda gången han reagerar är när maten sätts fram och när jag ska gå till bussen. Då följer han mig, i snö och is, troget, och sitter i busskuren och väntar tillsammans med mig. Det är hans uppgift i livet.

Selma som bara är ett halvår har fortfarande spring i benen och kan absolut inte låta bli att springa som en skållad iller mellan rummen. Ibland har hon en sådan fart att hon springer rakt in i väggen. Hon håller på att reta och locka sina äldre tröga släktingar att leka och slåss lite grann. Man kan jaga upp sin faster i bokhyllan eller välta en stol. Men till slut finner hon ro framför kakelugnen. Husets lunga som under denna vinter har varit igång så gott som dagligen.

2010-01-03T14:01:00.004+01:00

Ett nytt år har börjat. För mig började det inte bra. Min älskade lilla Siri frös ihjäl någon gång mellan jul och nyår och hittades på årets första dag. Inga sår eller skador fanns på hennes kropp hon måste helt enkelt frusit ihjäl.

Siri var bara 3 år och kom till mig som "hittekatt". Hon var otroligt kelen och rolig och hon hade en ovanligt lång svans. Redan som ettåring fick hon sin första kull. Rosso och Nemo. Rosso lever fortfarande men Nemo blev överkörd efter bara ett år. Siri fick sedan en kull till med 5 ungar. Däribland Sara som fortfarande finns hos mig. Hennes andra ungar bortadopterades och efter vad jag förstår har de det bra och alla har samma långa svans som sin mor.

Jag sörjer Siri men hoppas att hon hade ett gott liv hos mig på Kattkullen

ALLA HELGONS DAG

2009-10-30T18:36:00.005+01:00

Nu är det Alla Helgons dag och man ska tända ljus på sina anförvanters gravar. Det är vackert att gå på kyrkogården på kvällen och se de små ljus brinna för de döda. En sed som kommit till Sverige under 1900 talet. Det får mig att tänka på stearinljus. Min mamma berättade att man förr brukade tända ett stearinljus vid midnatt på midsommarafton och att man satt ute med detta ljus framför sig. Anledningen var att hindra mörkret från att återkomma och få ljuset att stanna kvar. Vackert tycker jag. Ett par midsomrar har jag faktiskt försökt att följa denna tradition men antingen har det regnat eller så stormat så ljuset har fått brinna inomhus istället. Men jag är optimist och hoppas på en vacker sommar nästa år.

Nu på hösten har jag mycket ofta stearinljus tända. Det är varmt och romantiskt för alla ser så vackra ut i skenet av levande ljus. Det suddar ut kantiga drag och personerna omges av en aura som gör dem vackra. Det elektriska ljuset är alltför avslöjande.

Idag träffade jag en person som är som ett helgon. Hon är min moster och hon är 102 år. Varje gång jag träffar henne blir jag lika förvånad. Man utgår ju ifrån att en människa med den åldern ska sitta eller ligga och flämta men hon sitter i sin gungstol med sin vackra sjal över axlarna. Fridfull sitter hon där och tänker. Jag kommer in och säger hej och frågar en löjlig fråga ....om hon vet vem jag är. Du är Carin säger hon och då frågar jag och vem är jag dotter till, du är dotter till Greta säger hon. Greta det är min mamma och hon är lillasystern , bara 92 år.

Idag frågade hon mig om jag verkligen visste hur gammal hon var och då jag sade det sa hon att hon inte riktigt kunde fatta det själv. Att hon var så klar i huvudet och inte ont någonstans. Det är förunderligt sa hon.

Tillbaka igen efter sommaren

2009-10-28T17:57:00.003+01:00

Så var det dags att sätta igång och skriva lite igen. Det blev ett långt uppehåll, beroende på olika orsaker. Man kan inte skylla på sommaren för den var ju inte så speciellt solig och varm. Bara några dagar som man kan utan panik kunde slänga sig i havet. Inte blev det någon skörd heller, potatisen var liten och ynklig, det blev en korg som räckte till några middagar. Tomaterna däremot blev många men vägrade att bli röda, till slut tog jag in dem och hängde dem i taket och då blev det fart. Det var underbart att kunna plocka sina egna tomater i köket.

Men sommaren var inte bara elände, skogen sprakade av kantareller och mitt frys är fyllt av olika sorters bär och frukt. Gott att ha till filen eller till vinterns tårtor.

Nu har jag mest arbete med att fylla på vedförrådet inför vintern. Har fått låna en elektrisk såg som är lätt och behändig så nu klyver jag plankor för det vilda. Det är så enkelt och går så fort istället för att stå och såga med handsåg. Jag är förälskad i den sågen.

Inför vintern måste man bekämpa elbolagen. Jag har gått in för att hålla nere elkostnaderna så mycket som möjligt. Har bara på varmvattnet onsdag och lördag. Då blir det till att diska och duscha. Tvätta gör jag en gång i månaden. Inga elektriska element finns i mitt hus bara två oljefyllda element och det ena har jag på under dagen i datarummet annars skulle händerna stelna. Den enda värmekällan som är igång är kakelugnen och den värmer faktiskt upp hela huset än så länge. Jag följer alla råd som elbolagen skickar ut, sköljer ingen disk i rinnande vatten, släcker alla lampor när jag ut ur ett rum. Låter inte Tv och andra grejer stå på under natten osv osv osv. Och faktiskt har det blivit resultat. Den här månaden slapp jag att betala någon elräkning över huvud taget och jag hoppas att det blir likadant nästa månad.

Allt beror på vädret, men om det är lika milt som just nu kan jag nog klara det.

När man bor i ett gammalt hus är det mycket som ska göras inför vintern bland annat sätta in fönstren. Jag har ju dubbelfönster som man tar ut på våren och sätter in på vintern. Då lägger man fetvadd mellan rutorna och kanske några eterneller. Det viktigaste är att ha en äggkopp med grovsalt eller en keramikpjäs också som suger upp fukten. Annars kan det bli ruttna fönsterbågar till våren.

Fåglarna har kommit fram för att äta vid mitt fönster. Lillkatten Selma sitter och låter som en trast innanför rutan. Hon älskar att titta på dessa fåglar som flyger fram tillbaka och ibland sitter så nära att hon hade kunnat sträcka fram en tass och nå dem...........om det inte vore en glasruta emellan.

RÖSTA BLANKT PÅ SÖNDAG

2009-06-06T00:10:00.003+02:00

Det finns många som säger att om du avstår från att rösta så ger du småpartier som Sverigedemokraterna en chans att komma in i EU. Det är bara bullshit. Om du är det minsta osäker ----rösta blankt. Tänk om majoriteten av Sveriges röster blev blanka, vilken fullständig missnöjeseklaration det skulle bli. Vilket misstroenevotum för alla dem som kämpade för att komma in och få den höga lönen och de fina villkoren.

Vi har inte många sätt att visa vårt missnöje med längre, det enda som finns kvar är den blanka rösten. En blank röst visar att du har tagit ställnig, att du inte hittar någonting hos någon av delegaterna som ger dig någonting.

Vem bryr sig

2009-06-05T23:55:00.002+02:00

Vem bryr sig egentligen, vad är det för svammel? Är hon full?

Vem pratar hon om? Jo om de kvinnor som blir stenade i Turkiet. Varför blir de stenade? För att de blivit förälskade i en icke önskvärd make enligt muslimsk tro, eller för att de haft samlag med någon när de blivit änka. Företeeleser som verkar vara hela naturliga för oss men en dödsdom för kvinnor i Turkiet. Och sedan kan Reinfeldt resa ner till Turkiet och säga att han välkomnar ett samarbete med detta land inom EU. Att det bidrager till den kulturella mångfalden. Är han helt blind, totalt galen. Att turkiska kvinnor tvingas att leva under muslimsk tryck och förnedring har tydlingen ingenting med EU att göra. Jag vill inte att kvinnor ska stenas och jag tror inte att jag kan förändra detta genom en röst på vare sig F I elller något annat feminisktiskt parti. Jag röstar blankt

EU valet- ingenting för mig

2009-06-04T22:53:00.003+02:00

Pensionärer i t.ex Storbrittannien betalar ingen skatt alls om deras inkomst ligger under 135.000 när de kommer över denna inkomst betalar de endast 20%. I England är den högsta skattesatsen 40 %. Alla kvinnor får fri läkarvård och gratis medicin från 60 års ålder och män när de fyllt 65. Alla barn och ungdomar som studerar har gratis läkarvård och medicin, dessutom är det gratis för pensionärer att åka buss och tunnelbana. I Holland är det liknande regler som gäller och det verkar som om de flesta länder i EU har väldigt högt grundavdrag och inte betalar någon skatt alls om man ligger under existensminimum.

I Norge som inte är med i EU får alla pensionärer med en årsinkomst på 100.000 bara betala 10.000 i skatt, medan en med arbetsinkomst får betala 15.000 i skatt. En pensionär får alltså 5000 kronor mer i plånboken.

Sverige har på ett smart sätt kommit undan världsbankens direktiv om att inget land ska merbeskatta pensionärer, genom sitt sk jobbavdrag. Om man får 12.000 i pension betalar man 2.900 i skatt medan en som arbetar med samma lön betalar 2.400.

Jag tillhör den grupp i samhället man så lämpligt kallar "fattigpensionär". Ett ord som under 1960-1970 talet inte fanns men som nu blivit ett politiskt begrepp. Det tyder på hur lågt vi sjunkit i det här landet, när en sådan "titel" har blivit en självklarhet.

Jag har 12.400 i pension, betalar 2.900 i skatt, kronofogden drar 2.400 i månaden och kvar blir 5.700 att leva på. Hade jag bott i England hade jag inte betalt skatt alls och hade då förmodligen sluppit mina betalningsanmärkningar. Jag hade inte heller behövt betala medicin och läkarbesök vilket hade inneburit en hel del för mig per år, dessutom hade jag sluppit att betala 300 kronor i månaden för att åka buss. Jag hade kanske till och med haft råd att resa till Göteborg ibland eftersom jag haft pensionärsrabatt vilket inte finns i den här delen av landet. I Stockholm har SL infört gratis resor för pensionärer men Sverige består ju av mer än huvudstaden. Jag hade också haft råd att gå på bio och museum vilket nu inskränker sig till 1-2 ggr per år.

Att vara sjuk eller gammal är ingen hit i Sverige, och i Västsverige i synnerhet. Jag har inte hört någon av EU delegaterna nämna detta som jag nu tar upp. Därför tänker jag lägga en blank röst i valurnan på söndag.

2009-06-04T16:26:00.002+02:00

Nu är det äntligen dags att kunna torka tvätten ute, tänkte jag och jag tvättade allt som legat på hög under vintern. Vad hände, översvämning i badrummet. Ett stort hål på gummivalsen och vattnet forsade ut. Så under tiden som lakanen torkade i solen torkade jag vatten i flera timmar. Och nu är det slut på den maskinen, tänkte börja byka över eld i trädgården som man gjorde förr. Tvättbalja har jag och vatten också, det enda som fattas är eld. Men ändå, det är en härlig känsla att ta in lakan som torkat i solen, då behöver man inget mjukgöringsmedel med konstgjorda parfymer "skogsdoft" "ängsdoft" eller "havsluft".

2009-06-04T16:24:00.000+02:00

Mamma i full Western style

2009-06-04T16:19:00.002+02:00

Lill Babs var på födelsedagskalas i söndags och satte ner nosen i en gräddtårta. Morrhår och ögonhår visade tydligt vad hon busat med. Men vem kan bli arg på en liten Lill Babs när hon är så söt och så mätt och belåten.

Handla på växtmarknad

2009-06-04T16:10:00.003+02:00

Hade tänkt mig att inhandla några gurkplantor, men några sådana fanns inte att få. Varför? Kanske för tidigt? Men längst bort bland allsköns bråte stod en rullvagn med plantor som de sålde ut för 10 kronor styck. Det var purjolök och vitlök planterade i torvbriketter. De såg helt halvdöda ut och jorden var torr som fnöske. Men vem tackar nej till en sådan chans, 10 kronor det är ju förskräckligt billigt för 10 purjolökar och 4 vitlökar. Så jag köpte dem och när jag kom hem hällde jag vatten över de stackarna. Idag har jag planterat ut dem i långa fina rader. Och nu reser de sig mot himlen och ser alldeles gröna och fina ut. Tänk om alla affärer gjorde så istället för att slänga bort det som inte verkar säljbart. Jag tackar och bugar för COOP Trädgårdsmarknad

2009-05-14T23:58:00.000+02:00

2009-05-14T23:57:00.000+02:00

2009-05-14T23:55:00.000+02:00

VEM BYGGDE DEN STORA TRAPPAN I BERGET PÅ ÄSPERÖD?

2009-05-12T08:16:00.016+02:00

Kattkullen som jag kallar mitt ställe, ligger vid en gammal gård som heter Stora Moltemyren och har anor från början av 1800talet. Huset brann ner för 4 år sedan och nu börjar hela trädgården växa igen. I berget ovanför gömmer sig stora stenmurar och trappor byggda av enorma stenblock. Nu på våren blommar majnycklar, blåpojkar, vintergröna , krolliljor och pingstliljor i vilt tillstånd,flera sorters fruktträd och en kraftig murgröna klänger sig upp i skrevorna. Den gamla stentrappan som leder upp till berget kantas med en enorm syrenbuske som snart skall stå i full blom. Små stigar leder mellan de enorma stenmurarna, gamla äppleträd blommar och hela berget doftar av ljuvliga narcisser . En gammal enorm murgröna klänger sig upp på bergskanten och har knoppar, den blommar med stora blommor fram på sommaren. Krolliljor och stora buskar av pioner står redo att slå ut.

Vem har åstadkommit detta?

På Stora Moltemyren bodde 4 syskon, det påstås att de tre systrarna bar upp stenar i sina förkläden och jord för att kunna plantera narcisserna. Det sistnämnda tror jag kan vara sant men inte kan de ha burit upp alla dessa stenar, det är omöjlighet. De största måste väga närmare ett ton.

Kan här ha legat ett hus i berget, jag har letat efter uppgifter men det finns inget som tyder på det. Däremot finns det märkliga berättelser om att här skulle legat ett kloster för länge sedan och att trapporna ledde upp till det.

Denna underbara plats är ett av Uddevallas vackraste ställen. Stigar leder genom trädgården och fram till Fossum där strandpromenaden börjar, men man kan också gå över berget så man kommer fram vid gamla regementet.

När man står på den stora stentrappan kan fantisera om hur Äsperöds dalar såg ut då för länge sedan, när det inte fanns några hus, skolor och sjukhus utan leende ängar och stora skogar. Då kunde man säkert se havet från denna plats och Bäveåns mynning vid Fossum. En strategisk plats alltså, en hemlighet som kanske kommer att falla i total glömska om några år. Om jag flyttar från mitt hus finns det planer på att göra om denna del av Äsperöd till parkeringsplatser och allt kommer att bli asfalt. Därför tänker jag inte flytta på länge än.

REGN, REGN OCH ÅTER REGN

2009-05-08T11:00:00.002+02:00

Så då kom regnet! Och det är välsignat bra för växtligheten och för mig. Jag fick plötsligt tid att göra något inomhus. Som att städa huset och att röja ut på vinden, äntligen , efter att ha samlat en massa bråte i flera år. Tänkte använda snedtaksvindarna som garderober men det är otroligt vad man samlar på sig. Fick ihop ca 8 säckar med skräp som direkt kan slängas på soptippen. Vad är det egentligen man håller på med. Om det åtminstone hade varit sådant som andra kunde ha nytta av men det mesta är bara just skräp.

För någon vecka sedan stod jag i vindsdörren och bara tittade på eländet, förlamad av själva tanken att ge mig in i detta kaos. Men beväpnad med sopsäckar och alvedon i kroppen lyckades jag åtminstone åstadkomma en ren vind.

Det bästa med ett sådant projekt är att man känner sig så infernaliskt duktig efteråt.

Nu kommer de små plantorna

2009-05-04T16:26:00.002+02:00

Nu är det på gång inne i växthuset. Krasse och ringblom har redan vuxit till sig ordentligt och tomaterna ser ut att trivas förträffligt. Jag har också satt in några orkideer och det ser faktiskt ut som om de skulle överleva inne i det lilla varma kyffet. Jag har fått en del kommentarer om mitt bygge. En del tycker att det ser förskräckligt ut, andra tycker det är häftigt. Man ska ju ta vara på saker och återanvända det.

Nu har jag stoppat till alla blåshål med rockwool så nu är det varmt och gott för mina små plantor.

Att gräva eller inte gräva

2009-05-04T16:07:00.005+02:00

Valborg är över och nu ska man sätta potatis. Men det gör inte jag. För jag hör inne i mitt huvud min fars röst då han bestämt förkunnade att det "är fullständigt lönlöst att sätta något i jorden före Kristi Himmelsfärds dag". Många gånger har jag i trots petat ner frön och rötter i jorden runt 1 maj och sedan stått där snopen och väntat. Ingenting tittar upp förrän runt den 15 juni. Jag kunde ha väntat. Men varför är det så? frågade jag min allvise far och han gick ut och tog en näve jord i handen. När den klumpar sig är den inte varm nog, men när den silas genom fingarna är den färdig att ta emot frö och potatis svarade han. Det kvittar hur varmt det är i luften, jorden är fortfarande kall. Min far var en potatisfreak. Han älskade potatis i alla dess former. Kupade och kupade, om och om igen. Stolt var han som en tupp när blasten blommade och växte sig stor och kraftig.

Jag brydde mig aldrig om sånt i min ungdoms upprorstid, åt mitt ris och min pasta och ägnade inte potatis en tanke. Inte förrän nu, när jag gräver upp min gräsmatta och bereder jorden efter alla de råd han gav mig och som jag konstigt nog haft liggande i mitt undermedvetna.

Nu har det blivit högsta mode att inte gräva, man ska bara krafsa en grop och sätta ner potatisen, säger trädgårdsexperten på TV. Det går väl an om man bor i Skåne där jorden är som mylla men här uppe i lerlandet får man minsann gräva. Jag har ju tur för där jag bor har en skalbank etablerat sig så jag har sandjord. Men jag har att slåss mot rötter. Så det blir till att först skala av all mossa och sedan riva upp alla rötter. Sedan gräva, och sedan hacka, och sedan gräva och sedan räfsa. Nu ligger jorden fin och lucker och ska bara värma upp sig. Sedan är det dags att peta ner potatisen. Asterix och King Edward får det bli.

Kuröds skalbank inte bara snäckskal

2009-05-04T15:47:00.007+02:00

När man klättrar upp för den smala stigen och hör snäckskalen krasa under fötterna vet man att nu går man verkligen på historisk mark.

Men Kurödsbanken består inte bara av snäckor, när man väl kommit upp på höjden kan man följa en slingrande stig som leder in i ett orört stycke natur. Här blommar ängarna av vitsippor, blå viol, styvmorsviol och andra vackra vårblommor. Lindarna doftar och humlan surrar.

Ett kanske något bortglömt smultronställe i Uddevalla.

Ronja och Rosa delar på barnpassningen

2009-04-23T23:25:00.006+02:00

Rosa är dotter till Ronja föddes i december, nu har hon fått 4 syskon. Det är Ronja och Rossos andra kull. Den här gången blev det två små guldgula katter, en pojk och en flicka, och en blyertsgrå och en gråmelerad. Rosa passar barnen när mamma
Ronja behöver gå ut och sträcka på benen, då ligger hon i korgen med sina småsyskon. När Ronja kommer tillbaka får Rosa ta paus.

Det är underbart att se hur de små anpassar sig till Rosa, de har på det här sättet två mammor, en som kan ge dem mat och en som kan tvätta dem och bevaka dem så att de inte gö

r något ofog. Häromdagen försökte den lille Rocky ta sig ur korgen men Rosa tog ett tag med tassen och drog in honom igen.

Rosa verkar mycket nöjd med det hela och när båda tanterna ligger och spinner så sover de små så gott och tryggt.

FLYTTA VINBÄRSBUSKAR

2009-04-23T22:55:00.008+02:00

Det är ett svårt och tungt jobb att flytta buskar, men ska det ske är det rätt tid just nu. Jag hade två buskar som levde ett torftigt liv på norrsidan av huset. Där saknade de både sol och värme, stod alltid i skugga. Nu skulle de flyttas så de fick luft och ljus.

Jag bestämde mig för att låta dem stå framför huset i sydväst. Där får de sol nästan hela dagen och skuggan kommer från syrenhäcken. Det värsta var att de skulle stå i en grusplan. Först måste jag hacka en grop och ta upp allt grus och sedan fylla den med god kompostjord. Vatten östes på och sedan geggades sand, jord och vatten tillsammans till en smet. Sedan kom själva planteringen, den uppgrävda plantan sattes ner i gropen och över den packades god jord. Sedan grästorvorna som blev över vid gropgrävandet. På med mer vatten och sedan är det inget mer att göra, bara hoppas att allt ska gå bra.

KALHYGGE PRODUCERAR KOLDIOXID

2009-04-22T10:46:00.003+02:00

DET VAR VÄL DET JAG VISSTE!!!!

Att det inte är bra med kalhyggen. Hörde på radion att detta inverkar menligt på miljön eftersom skogen då producerar dubbelt så mycket koldioxid än den skulle gjort om man bara gallrat på det "gamla sättet". Det förhåller sig nämligen så, berättade en professor på Lunds universitet, att skogen under vintern avger en otrolig massa koldioxid men att den under sommaren istället tar in koldioxid genom blad och barr. Det är genom koldioxid som skogen växer.

Om man nu kalhugger innebär det att skogen ständigt avger lika mycket koldioxid som under vintern, alltså året om. Dessutom innebär skogsavverkning också att det bildas stora diken och sår i marken och detta i sin tur förstör mossa, ris och lavar som också avger koldioxid. En frisk skog skapar ett paraply som låser fast koldioxiden under sig så inget kommer ut i atmosfären. Med andra ord är skogsvårdsstyrelsen ansvarig för en stor del av vår miljö och luftförstöring genom sina infernaliska kalhyggen. Men jordbruksministern ville inte ens uttala sig om detta. Visserligen är han ju sådan, att han inte uttalar sig och om han gör det så är han positiv till vad som redan hänt. Det är en attityd som den sittande regeringen har anammat, positiv till det som redan hänt och inga som helst uttalanden om vad detta leder till i framtiden.

Under 2008 avverkades mer skog i Sverige än under hela 1900 talet. Det kommer att ta ungefär 20 år tills dessa skogar är uppväxta igen. Det innebär att skogarna under denna tid producerar mer koldioxid varje dag än vad Tingstadstunnelns bilköer gör på en månad.

Foto från Emaus

2009-04-21T10:51:00.016+02:00

Uddevalla är byggt på kullar eller mer bestämt berg. En av de brantaste backarna går upp till Kapelle, där galgbacken stod en gång. När man släpat sig uppför dem kommer man till Emaus gård. Den var redan 1729 landeri men hade då namnet Hungerhult. Förmodligen beroende på att marken här var mycket magrare än nere i Bävedalen.

Den siste privatperson som bodde i den gula villan var Major Lönner och sedan har Finska föreningen haft huset i många år. Nu står det och förfaller och väntar på grävskoporna.

I parken står hassel, pil och olika ädelträd, här har säkert varit en vacker plats där damerna promenerat omkring bland vårblommorna med parasoller och herrarna med promenadkäpp och vit stråhatt.

Från berget och ner till det gamla brygghuset rinner ett naturligt vattenfall ner i en konstgjord damm. Här putsar sig den svarta och den spräckliga ankan i det klara vattnet.

Numera är Emaus ett fritidsnöje främst för barnfamiljer, här finns alla möjliga djur, allt från ankor och hönor till hästar och getter. En liten fet höna kilade förbi och jag lyckades få henne på bild. Getterna hade precis fått killingar men någon paus för att titta på dem fanns inte på programmet, nu var det dags att börja vandringen.

Vi gick på en liten smal kostig som gick längs med ängarna tills vi kom in i en sänka med olika sorters träd, hassel, sälg och björk. Vid kanten lurade det stora berget, grått och tungt vilade det över oss. Under våra fötter kilade massor med insekter och andra smådjur som vaknat upp i vårens tid och överallt vitsippor, hundratals som spred en söt myskdoft omkring sig.

Efter att ha vandrat ett bra tag började vi uppstigningen på Korpberget där vi skulle ta en rast.Något som räknas till höjdpunkten på promenaden förstår jag. Alla pratade hjärtligt medvarandra om ditten och datten. Det var en härlig stämning. Nedanför oss kunde vi se

Kristinedals gård och Gustavsberg och därutanför låg havet.

Nedstigningen gick betydligt lättare. Vi gick genom "den döda skogen" där nedfallna halvruttna träd låg kvar som ett minne efter Gudrun, den välkända stormen som drog över vårt land.

Jag gick och tänkte på att här måste ju vara ett eldorado för svamp. Ska nog ta mig dit igen i höst.

Vi kom alla fram oskadade till Emaus igen. Glada och trötta efter en vandring på ca 3,5 km.

Vi går över daggstänkta berg fallera

2009-04-20T23:33:00.010+02:00

Jag har börjat vandra. Inte promenera utan VANDRA. Det låter lite sirligt gammaldags och ger associationer till HURTIGA människor i fotriktiga kängor och Fjällrävenryggsäckar. Sådana attiraljer förekommer visserligen men det mest utmärkande för denna gruppen var stavarna. Nästa alla stavar sig fram, något som innebär att den som går efter gärna snubblar, alltså inte bara på de krokiga stigarna utan på de förrädiska stavarna som sätts fram i tid och otid.
Det hela är arrangerat av Friluftsfrämjandet och idag var vi 31 stycken, varav 27 kvinnor och 4 män med en medelålder på 70 år. Det går vandringar måndagar, onsdagar och torsdagar.

Vi startade vid Emaus, där den gula villan blir mer och mer grå. Märkligt att inte Uddevalla kommun har funderingar på att göra om den till vandrarhem. Det är ju ett perfekt läge med aktiviteter för barnen och vacker natur, nära till centrum och till havet.
Men kanske kommer Lönners gamla villa att gå samma öde till mötes som det lilla torpet som fram till i vintras legat som en liten pärla strax nedanför Emaus. Det är numera rivet och kommer tydligen att ersättas med ett stort husbygge, hur det kommer att se ut får vi se i sommar, numera är det bara en betongklump.
Vi följde sedan en slingrande stig längs med ängarna och kom in i en liten skog av hassel och lind, och över oss hängde bergen som grå urtidsvarelser. Vitsipporna var så många att vi kände deras sötartade myskdoft och bäcken slingrade sig ner för branten. Det var bedövande vackert.
Efter ca 2 km nådde vi den branta stigen som leder upp på Korpeberget där man har utsikt över de tre före detta landeriena Emaus, Kristinedal och Gustavsberg. Det var med friskt mod som 27 kvinnor och 4 män segade sig upp på den smala ibland rent livsfarliga stigen. (Eftersom jag är höjdrädd tyckte jag att den var livsfarlig.).Häruppe tog vi en rast och förtärde vår medhavda matsäck och drack kaffe. Det är verkligen en härlig känsla att sitta på en bergstopp och äta efter en lång vandring. Naturligtvis kom en våryr myra att utforska mitt ena byxben, och drog sig faktiskt inte för att ta ett bett i knävecket. Men det bjuder jag så gärna på.

NÅGON har skjutit sönder mitt fönster

2009-04-14T14:24:00.005+02:00

Någon galen människa har skjutit rakt genom mitt fönster. Två skott blev två hål genom rutan. Som tur var har jag gamla dubbla fönster så kulorna ramlade ner och lade sig mellan fönstren. Det är ingen tvekan om att det är ett luftgevär eller en luftpistol.

Jag undrar om skottet kom rakt framifrån och att någon suttit och siktat uppe på tredje våningen i huset mitt emot, eller om det kom från vägen. I så fall satt han väl i en bil och sköt.

För några månader sedan var det en man som sköt med hagelgevär rakt genom grannens dörr bara för att han trodde att hans hund fanns hos grannen. Men i fyllan och villan hade hunden gömt sig i skyttens egen lägenhet. Han fick sju års fängelse.

Mej har ingen hotat än så länge och vad jag vet har jag inga fiender. Men det är klart att en kvinna som bor ensam i ett hus med en massa katter och som skiljer sig från mängden retar väl alltid upp någon. Det känns olustigt iallafall och numera låser jag dörrarna noga till och med när jag är i trädgården.

HURRA FÖR VÅREN!!!!!

2009-04-14T14:11:00.004+02:00

Nu när växthuset är klart ska jag anlägga potatis och grönsaksland det innebär att ----------
Gräva och åter gräva...........det är minsann ingen latmanssyssla att anlägga en trädgård. Men när väl mosssvålen är borta så ska Mannen komma med jordfräsen. När han köpt bensin till den vill säga. Just nu håller han på att sätta nya skaft på gamla räfsor och hackor. Bra jobb. Men visst är det underbart att man kan vara ute och GÖRA någonting istället för att bara sitta inne HELA dagarna. HURRA FÖR VÅREN

Nu är växthuset klart

2009-04-13T16:50:00.002+02:00

Skapat av gamla fönster och ännu äldre bräder, plast och diverse annat bråte står mitt växthus färdigt på den soligaste platsen i trädgården. Det är ett paradis. Redan växer tomatplantor i höjden och massor med byttor har fyllts med jord och frö. Det är en fantastisk upplevelse att se hur de små fröna kommer upp i små gröna plantor. Jag har alltid drömt om ett växthus och nu finns det här hos mig. Snacka om LYCKA.
När jag ändå var igång började jag att gräva upp gräsmattan. Ska odla i min trädgård istället för att klippa gräs. Det är ett måste i dessa dagar då pengarna räcker allt mindre. Potatis, lök och morötter ska det bli, antagligen en libsticka och lite kryddor. Blommor har jag i det oändliga så det behöver jag inte, men varför inte lite gurka. Sedan kommer jakten på sniglar................det är ju ett djävulskt problem varje sommar. Hoppas att värmen kommer och stannar så de dör av hettan.

GUSTAVSDOTTERS FOTOBLOGG: Växthus , drömmar och hankattens klagan

2009-03-23T20:25:00.000+01:00

GUSTAVSDOTTERS FOTOBLOGG: Växthus , drömmar och hankattens klagan

Växthus , drömmar och hankattens klagan

2009-03-23T20:17:00.000+01:00

Igår byggde vi ett växthus av gamla fönster. Det står i utkanten av trädgården och jag kan se det från mitt fönster. Där står jag och drömmer om prunkande tomater och vindruvor. Massor med blommor av alla de slag. Men än är det långt till vår. Det är en isande vind som drar genom märg och ben. Men det finns trots allt hopp......krokusen har tittat fram och snödroppar och vårgäck. Videkatterna hänger som vita droppar från sälgens grenar och björkriset slår ut när det kommer in i vasen.
Rosso luktar elände, elände kattpiss när han kommer in, det är också vår i djurens värld. Nu har han ingenting att hämta här eftersom han redan i januari gjorde Ronja med barn. Så han promenerar långa vägar till andra villiga honor som ställer upp. Det är ju mars och i maj kommer det att födas massor med vitgula kattungar runt om i bygden.

Våren både på gott och ont

2009-03-19T17:50:00.000+01:00

Nu har äntligen våren kommit, åtminstone verkar det så. Mina händer värker och min rygg också efter att ha rensat löv och gammalt gräs i trädgården. Idag har jag också satt upp ett staket av slanor (för er som inte vet vad det är så är det störar tagna i skogen) och på dem hönsnät. Bara så att inte mina små fyrfota vänner ska springa ut på vägen. För nu när våren kommer så tar pojkarna ut sina mopeder och de kör jättefort och de låter jättehögt.
Siri och Ronja flög ihop idag i ett fruktansvärt slagsmål. Ronja är gravid och det retar tydligen Siri till vansinne. Kanske är hon inte gravid längre för de sparkar och klösningar som hon fick i magen kan inte vara bra. Ronja försvann till skogen och jag hoppas att hon kommer tillbaka. Oskadd!!

Axel Wenner Gren från Bäve och Uddevalla

2009-03-18T11:21:00.002+01:00

Axel Wenner-Gren
Sedan jag skrev detta 2009 har jag fått flera telefon och email från släktingar till Wennergren som har haft upplysningar om sin släkt. Jag vill därför redan nu säga att jag tagit bort ordet "släkttavla" i rubriken eftersom jag aldrig haft för avsikt att skriva en ansedel på Axel Werner Gren. Hade jag velat det skulle jag naturligtvis ha rabblat upp alla årtal efter varandra som släktforskare brukar. Om jag skulle sitta och rätta min egen blogg varje gång som någon släkting hör av sig vore detta arbete helt ogjort. Det är upp till varje släkt att ha sitt eget släktträd och försöka spåra sina rötter tillbaka men jag vill helst berätta lite mer om personen bakom årtalet. Uppgifterna nedan har jag hämtat från kyrkböcker men jag har inte skrivit ut månad och dag utan endast årtal och namn, inte heller har jag redogjort exakt från vilket sida eller nummer som uppgiften står. Det är upp till den som är intresserad att leta fram sin egen släkting. Så ta min berättelse för vad den är ----------ett sätt att berätta om en släkt och en märklig människa som levt och bott i Sverige

Det finns väl nästan ingen som inte känner till WennerGren Center i Stockholm. Ett internationellt känt forskningscenter med förgreningar inom den vetenskapliga världen. Mindre känt är att grundaren Axel WennerGren hade sina anor från Uddevalla.

Historien börjar i Köperöd, en liten plats i Forshälla (mellan Uddevalla och Ljungskile) där bodde ett torparpar Jon Biörnsson och hans hustru Estri som fick en son 1675. Sonen döptes till Germund och han i sin tur gifte sig år 1700 med Margareta Toresdotter. De stannade i Köperöd och fick många barn men av dessa överlevde endast tre flickor till vuxen ålder. De hette Malin, Maria och Sara. Det är den sistnämnda som blev anmoder till Wennergrenssläkten. Hon föddes 1713 och gifte sig 1736 med Johan Larsson född 1704, en glasmästare från Uddevalla. Han var änkling efter att han mist både sin fru och dotter i lungsoten. Sara och Johan fick fem barn som alla avled innan året men 1746 fick de äntligen en frisk son som döptes till Lars Johansson. När Lars var tio år gammal blev han faderlös och då en kvinna inte var myndig fick hon inte bli egen försörjare alltså kom Lars att få en manlig försörjare som utsågs av staden. Men fyra år senare 1760 gifte Sara om sig med Spegelmästare Simon Lundgren. Det märkliga var att Sara under sin änkeperiod plötsligt började kalla sig Sara Wennergren, varför detta skedde är ett mysterium. Sonen Lars fick ett nytt efternamn och lämnade Johansson bakom sig.
Simon och Sara fick inga barn och Sara var 82 år gammal när hon dog. I kyrkboken står en märklig notering "hustru??? Germundsdotter 82 år" Det är som om hela hennes vuxna liv aldrig funnits och att hon förpassats tillbaka till sin ungflickstid då hon bar sitt fadersnamn.
Lars Wennergren gifte sig med Ingeborg Olofsdotter och de fick 12 barn. Dessutom hade han ett barn "på bygden" med "Qwinfolket Marta Olofsdotter " som 1774 födde en son utom äktenskapet. Han kallades Lars som sin far och han tog på sig faderskapet.
Lars Wennergren blev också glasmästare och kombinerade detta som hemmansägare över två gårdar, en i Samneröd och en på Äsperöd, i Bäve socken utanför Uddevalla. I husförhörslängden skrev prästen upp vilka barn som fötts under året och där kan man också följa familjens irrande från den ena gården till den andra. Johannes Simzon föddes 1768 på Äsperöd och då var Lars glasmästare.(Av tradition döptes den förstfödde sonen till Simzon i alla kommande familjer)
När Olof föddes 1771 bodde de fortfarande på Äsperöd men Lars står som bonde. 1772 föddes Jeremias nu bor familjen på Samneröd och Lars saknar titel överhuvudtaget. Samma sak när Olaus föddes 1775 och Elof 1776. När Jonas ser dagens ljus 1779 hade familjen flyttat tillbaka till Äsperöd och Lars är återigen bonde. Sedan kom Anders 1782 då bor de kvar på Äsperöd men Lars är glasmästare. Den första flickan Gretha föddes 1784 (en fantastisk kvinna med en alldeles egen historia) och efter henne föddes Andreas 1790, Olaus 1793 och till sist en flicka till Inger Maja 1797. Alla födda på Äsperöd av en far som nu kallar sig glasmästare.

Jeremias Wennergren som föddes 1772 tillhörde borgerskapet i Uddevalla och valdes till rådman 1815 över Uddevalla stad, trots att han "var hantverkare", dessa hölls i vanliga fall utanför magistraten. Jeremias hade följt i sin fars och farfars fotspår och arbetade som spegel och glasmästare.
Jeremias var gift två gånger. Den första hustrun hette Maja Cajsa Domin men hon avled efter bara några år och de fick inga barn. Den andra hustrun var från Ugglehult, i närheten av Äsperöd och nuvarande Sigelhults kyrkogård) och hette Petronella Lindström dotter till en carduansmakare. De fick två barn Axel Leonard född 1831 och Bernhardina Charlotta född 1841. Familjen hade också en fosterdotter som hette Karolina född 1820 okänt efternamn. Axel Leonard Wennergren blev handelsman i Uddevalla och fick en son 1881 som döptes till Axel. Efter studenten vid läroverket i Uddevalla skickades gossen till Tyskland för att studera vid Berlins handelsakademi. Sedan gick han vidare till Alfa Laval och började arbeta som försäljare av den nyss upptäckta separatorn. Han var en driven försäljare och utökade sina revir i hela Europa och USA. Det var nu han kom på idén om en dammsugare som var elektrisk och gick på medar. Han hade då gått över till AB Lux som presenterade Axels uppfinning. Dammsugaren visade sig bli en otrolig succé, Axel köpte hela företaget och startade Electrolux. I samma veva började han stava sitt efternamn Wenner-Gren.
Det moderna yrket som dammsugarförsäljare föddes genom Axel Wenner-Gren. Det blev ett framtidsyrke och 1924 skapade han ett koncept att följa för sina anställda. Electrolux etablerade sig snabbt som ett av världens största företag, med fabriker i fem länder, dotterbolag i 20 och med upp till 10 000 anställda. Företaget utvecklades ännu mer när Axel kom över Platens och Muntes uppfinning av kylskåpet. Han lyckades skaffa sig monopol på detta och 1929 ett år innan Krugerkraschen fick han in kylskåpet på den amerikanska marknaden. Kylskåpet blev en statuspryl och Axel blev mer och mer förmögen. Men det politiska läget var inte stabilt och ett krig skulle minska hans ekonomiska vinster och därför började han proklamera för fred. 1937 skrev han en liten skrift som hette "Vädjan till envar" där han förespråkade nordisk samling omkring det nya världsspråket Anglic. Han samlade kulturpersonligheter och politiska statsmän hos sig för att diskutera världsfrågorna och på det stora godset Häringe där en gång Torsten Kruger residerat. Här samman strålade Greta Garbo, Danny Kaye, Karl Gerhard med Hermann Göring och andra statsmän.
I sin stora lyxkryssare Southern Cross ordnade han lyxmiddagar och visade filmer om sitt företag. Han hade också en bungalow på Bahamas där han umgicks med hertigen av Windsor . Men alla dessa projekt väckte naturligtvis också misstankar om vad han egentligen höll på med. Det började ryktas att han var spion sedan han ordnat en affär mellan Bofors och det tyska Krupp. Britterna ville ha slut på hans samarbete med Hertigen av Windsor eftersom denne var öppet tyskvänlig. Axel placerades i husarrest i Mexico i fem år. Under tiden växte CIA:s dossier om honom och USA lyckades få honom svartlistad av de allierade.
Nu rasade hans imperium eftersom han var förbjuden att ta kontakt med sitt företag vars aktier sjönk i värde och han förlorade patenten till kylskåpet. Efter kriget sålde han sin post till Wallenberg som lyckades komma över Electrolux för en spottstyver.
När Axel Wenner-Gren avled 1961 hade han investerat bort alla sina pengar i flera underliga projekt. Han hade finansierat en privat motorväg från Panama till Alaska och en expedition för att finna en försvunnen ruinstad i Peru. Han hade byggt ett "Shangri-La" på Bahamas där landsflyktiga intellektuella skulle få en fristad. Han hade gift sig med Marguerite Gauntier som var artist och då de inte hade några barn fyllde de sitt hus med vilda djur. Hindar och lejon promenerade omkring inne i salarna och i parken strök tigrar omkring tillsammans med flamingos och påfåglar. Det enda projekt som varit bestående är Wenner-Gren Center i Stockholm.
Efter makens död upptäckte Marguerite att hon var ruinerad och hon fick auktionera ut alla antikviteter för att kunna bosätta sig på deras ranch i Mexico. Där avled hon i lunginflammation 1971.
När jag upptäckte sambandet mellan Electrolux grundare och Uddevalla gick jag till stadsbiblioteket för att leta upp allt som fanns skrivet om stadens store son. Döm om min förvåning när jag bara kunde hitta en liten biografi på ca 50 sidor. Enligt författaren hade Axel själv framställt sin barndom som fattig hos en jordbrukarfamilj i norra Bohuslän. Samma uppgift kan man läsa på Wikpedia. Ingenting finns nämnt om spegelmakaren och borgmästaren Jeremias Wennergren eller det ståtliga hus som familjen ägde på Kungsgatan 11 i Uddevalfaderns död ärvde Axel detta hus som han rev och återuppbyggde med en vacker ljusblå fasad ut mot gatan. Där är nu en restaurang i två våningar och märkligt nog har tiden slagit en bro mellan dåtid och nutid eftersom kvinnan som äger restaurangen helt utan vetskap också köpte Wennergrens gård uppe på Äsperöd där Axels farfarsfar bodde med sin fru som födde 12 barn.
Wennergrens hus, Kungsgatan Uddevalla f.av förf

2009-03-17T14:17:00.000+01:00

Nu har Rosa kommit igång riktigt ordentligt. Hon rusar ut genom kattluckan så det smäller och sedan vänder hon och rusar in igen. Inte en tanke på att någonting är i vägen. Ibland är det verkligen något i vägen. Casper tillexempel som yr av ilska blir ikullsprungen när han står färdig att klampa ut. Eller så kan det vara Iza som nästan välter när det lilla yrvädret virvlar in. Rosa har fått en kompis i den halvåret äldre faster Sara. De är ute och grejar i berget, kollar kottar och ibland en fågel som flyger lågt. Igår kom Sara in med en stor och lång daggmask. Den lade hon framför Rosa som blev eld och lågor. Masken fick finna sig i att användas som boll i flera minuter innan jag lyckades få ut den. Men det tog inte många minuter innan den låg på mattan i hallen igen. Nu indragen av en lycklig Rosa.
Det är underbart att se deras glittrande ögon när de kommer in efter att ha sprungit omkring i berget. Deras päls luktar så gott och morrhåren vibrerar av allt som de varit med om.
Jag är så glad att jag bor som jag bor att jag kan låta mina katter gå ut och in som de vill. Som skydd mot att de kan bli skadade av bilar har jag satt upp ett stängsel runt hela tomten. Märkligt nog är det bara Casper som envisas med att hoppa över det. Dom andra går upp i berget istället. Nu när det blir vår snart måste alla, människor och djur, ha frihet att kunna gå i naturen och finna inspiration och lust att leva. Ingen ska behöva sitta instängd emot sin vilja, ingen ska behöva vara rädd för att gå ut. Det är en rättighet som alla borde ha. Vi ska inte ha djur för att ha någon att bestämma över, vi ska låta djuren bo med oss för att vi respekterar och älskar dem inte för att de ska förgylla vår vardag när det passar oss.

MINA MINNEN Del 1 Margareta Olsson född Bäckman berättar för sin dotter Carin Gustavsdotter om sin barndom

2009-03-16T12:07:00.000+01:00

INLEDNING

Min Barndom
Jag föddes på Morlanda Säteri den 29 juni 1917. Det är en stor gård på Orust och min pappa Karl Johan Bäckman var trädgårdsmästare där. Han föddes i Närke men efter avslutad trädgårdsmästarexamen vid Rosendahl i Stockholm kom han till Morlanda år 1900. Min mamma Engla Maria Högström var från Gästrikland. Hon kom som mejerska till samma gård och där gifte de sig och fick nio barn. Jag är den sjätte i kullen. Mina syskon hette Karin, Hugo, Maria (Majken) Olle, Anders, Kerstin, Nils och Axel.
När jag gått ur folkskolan gick jag och läste för prästen i Forshälla kyrka. Vi började på hösten 1932 och konfirmerades till pingst. Vi gick bara varannan dag i kyrkan och nästa dag var det skolkök, det var nästan som ett sabbatsår från skolan. Man skulle ha tid på sig att komma på vad man ville göra. Det fanns visserligen inte mycket att välja på . Jag fyllde 14 den sommaren jag blev konfirmerad och sedan var jag hemma ett år men när våren kom sa Pappa att nu var det dags att söka arbete. Vi såg en annons i tidningen om att Byggmästare Johansson i Uddevalla behövde en kökspiga. De hade en dotter som var lärarinna och två systerdöttrar som var inneboende. På den tiden skulle frun i huset lära upp kökspigan så jag fick lära mig allt som hörde till ett hushåll, storstädning, tvätt och matlagning. I början var frun med och visade mig tillrätta men sedan fick jag göra allting själv. Jag tjänade 20 kronor i månaden och bodde i deras lägenhet. Där hade jag ett litet rum med bara en säng och en stol , det fanns inget bord. Jag stannade hos Johanssons i två år och även om de var snälla ville jag inte stanna kvar, jag kunde inte tänka mig att stanna kvar där för alltid, utan jag måste iväg.
Jag tog ledigt och var hemma hos mamma och pappa någon månad och sedan fick jag tjänst hos Torsten och Kerstin Sandberg. Deras lägenhet låg på Smörbräckevägen i Uddevalla. Den bestod av ett stort vardagsrum, ett sovrum, en barnkammare och ett bibliotek där herrn hade alla sina böcker. Nu kallades jag för ensamjungfru och skulle sköta hushållet och passa deras döttrar Karin och Birgit. Ibland reste herrn och frun bort i flera dagar och då låg hela ansvaret på mig men nu hade jag ju lärt mig hur jag skulle göra. Torsten Sandberg var jnte mycket hemma, han var ju journalist på Bohusläningen och när han var hemma skrev han hela tiden. Han satt i sitt arbetsrum och knackade på sin skrivmaskin hela nätterna och skrev romaner. Jag hade inget eget rum utan fick sova i biblioteket vägg i vägg med arbetsrummet. Jag måste vara alldeles tyst så jag inte störde herrn.
Varje morgon fick jag gå till affären och köpa två färska frallor som herrn skulle ha till frukost. Fru Sandberg tyckte jag väldigt mycket om, hon satt alltid vid symaskinen och sydde kläder till sina barn och till sig själv. Hon sydde en klänning till mig, en vit med blå krage och blått skärp.
Min fritid var inte stor. Hos Johanssons hade jag ledigt ett par timmar varje vecka och jag fick inte vara ute efter 22.00. Man var livegen faktiskt, hos Sandbergs fick jag ibland ledigt en söndagseftermiddag så jag kunde cykla hem till mamma och pappa, annars var det en söndag varannan vecka. Lönen hade stigit till 25 kronor och så fick jag ju mat och husrum gratis. Någon semester hade jag inte alls.
Jag stannade hos Sandbergs i två år men när jag fyllde 20 år sade jag upp mig. Då sa mamma att en lärarinna från Göteborg som hette Astrid Rudborg ville ha en jungfru på sitt sommarställe. Hon var slöjdlärarinna och bodde med sin far i ett litet hus nere vid Västerby. Det var nära hem så jag cyklade dit och fick tjänsten. Nu kunde jag bo hos mina föräldrar och cykla till jobbet varje dag. Men när hösten kom ville hon att jag skulle följa med till Göteborg. Hon hade en väldigt stor lägenhet på Tredje långgatan men fast det fanns så många rum fick jag bo i en lite skrubb utan fönster som låg bredvid köket. Det hade säkert varit skafferi.
Men jag var ung och det var roligare nu eftersom min bror Anders och min syster Kerstin också jobbade i Göteborg. Anders arbetade på Trädgårdsföreningen och blev min kavaljer när vi var ute och dansade. Genom honom lärde jag känna andra pigor. Särskilt minns jag en flicka som hette Alfrida och var från Blekinge, hon var låghalt. Jag minns att vi dansade Lambert walk och jag behövde nu inte vara hemma förrän 23.00. Frun hade ju fortfarande det yttersta ansvaret för mig. Min syster Kerstin som var mörk, brunögd och mycket vacker började jobba på Hasselblads charkuteri men fick sedan ett arbete som servitris på Konditori Silverkällan. Hon lärde känna sin man Birger genom Anders och de flyttade ihop i en liten etta i Gårda. Där började hon att med att sy som hemsömmerska.
Men jag gillade inte Göteborg och när jag 1937 fick ett brev från min väninna Solveig Pettersson att man sökte massor med arbetskraft till den nyöppnade trikåfabriken i Ljungskile så flyttade jag hem. Jag var så trött på att ha en fru som bestämde över mig och jag ville bestämma över mig själv. Herrskapen blev väldigt ledsna varje gång jag sade upp mig för jag var ju snäll och ställde upp och gjorde som de ville. Jag fick alltid fina betyg fast nu vet jag inte var de finns. Jag kan egentligen inte minnas en enda gång som jag blev illa behandlad det var ju bara så på den tiden.
Resteröds trikåfabrik drevs av bröderna Gunnar och Sven Mattsson från Konungsberg vid Forshälla kyrka. Vi arbetade i skift mellan 05.00- 13.00 eller 13.00 -21.00. Det var ingen timpeng utan vi fick betalt efter hur mycket man kunde prestera. Alla arbetade vid olika maskiner, någon sydde sömmar och andra kastade osv. Jag brukade komma upp i 60 kronor i månaden, det var mer än när jag gick som piga. Här hade jag många arbetskamrater och vi hade mycket roligt, jag fick min första semester och då cyklade jag och några väninnor till Högsäter och tältade. Det var danser överallt, vi gick till SLU och på logdanser. Det var inte så mycket bråk men om det blev så slogs dom så in i norden. På vintrarna var det dans i bygdegården det fanns många ställen att dansa på och fullt med ungdomar överallt.
Jag cyklade mellan Råssbyn och Ljungskile till långt fram på hösten men när vintern kom hyrde jag ett litet rum i Ljungskile, högt uppe på berget ovanför småbåtshamnen.
Jag läste mycket när jag var ung, ibland kunde jag läsa hela nätterna om jag hittat en spännande bok. Min pappa hade Greven av Monte Cristo och De tre musketörerna men det var när jag arbetade hos Torsten Sandberg som jag verkligen upptäckte litteraturen. Jag fick låna hur många böcker jag ville i hans bokhyllor och jag läste hans egna böcker flera gånger.
1939 träffade jag min man Gustav och nästa kapitel i mitt liv blev som politiskt aktiv maka och mor.

KVINNOYRKEN I UDDEVALLA

2009-03-16T11:27:00.000+01:00

När det blir tal om industrier som funnits i Uddevalla tänker man först på Varvet, Trähus, Etri fönster eller Scan. Bullriga stora och manliga- inget fel i det men man glömmer lätt textilindustrin. Den bestod mest av kvinnlig arbetskraft. För att inte tala om alla pigor, hembiträden ,expediter och kontorister som funnits i den här staden.
De har naturligtvis gått bort de flesta, det finns nog ingen nu levande som slet nere på spinneriet på Kampenhof. Jag vet en kvinna som arbetade på kontoret på Schwartzmann men hon är på gränsen och ska det bli en intervju får den gå snabbt. Jag känner också en som arbetade som modist en näring som var vida berömd men som numera är helt bortglömd. Det fanns flera modister i Uddevalla som hade egna visningar både i Stockholm och Göteborg. Det var på den tiden då alla kvinnor över 20 skulle bära hatt. Kvinnliga fotografer var också verksamma i staden flera med egna ateljeer.
Min mamma föddes 1917 och är vid full vigör och henne har jag intervjuat. Nu ska hennes minnen läggas ut på min sida. Om ni är intresserade av hur det var att arbeta som piga, ensamjungfru och senare fabriksarbeterska är ni välkomna att läsa Greta Olssons minnen.

KERSTIN PÅ ÄNGEN

2009-03-10T11:03:00.000+01:00

Träffade Kerstin idag vid Fossum under morgonpromenaden. Vi började prata om släktforskning förstås, det är ju ett ämne som vi båda intresserar oss för. Hon berättade att hon sökte en anmoder till sin far från 1700 talet. Hon hette Annica Andersson och gifte sig med en man från Forshälla som hette Jermund men hon kunde inte hitta deras vigseldatum. Vi diskuterade detta ett tag och spekulerade i om det möjligtvis kunde vara så att de varken gifte sig i Bäve eller i Forshälla utan i Uddevalla. I så fall står deras vigseluppgifter i Uddevallas kyrkböcker vilka inte längre finns tillgängliga på pastorsexpeditionen i Uddevalla utan ligger på Länsarkivet i Göteborg.
Men som tur är finns det idealister som arbetar med att skriva av kyrkböcker runt om i landet för att sedan lägga ut dem på nätet.
Då blir det mycket lättare att söka sina ättlingar om man har en dator förstås. Inte heller det behöver vara ett hinder, för Uddevalla Stadsbibliotek har upplåtit ett rum för släktforskarna och där finns olika databaser och bildskärmar att söka på. Om man vill söka på en speciell databas får man reservera tid i receptionen.

SKALINDUSTRIN I BOHUSLÄN

2009-03-07T00:40:00.000+01:00

Erik Hansson föddes 1918 på Ramseröds gård och tog över den efter faderns död, sina sista år som han tillbringade på Äsperödshemmet. Han sålde gården till Uddevalla kommun och området är nu naturreservat. På våren prunkar det av blåsippor och majnycklar och under fötterna krasar skalgrus. Erik Hansson var en dem som arbetade för bröderna Stene inom skalindustrin och jag hade turen att få en intervju med honom innan hans död 2006. Redogörelsen nedan är en direkt avskrift från de inspelade banden.

“De stora snäckskalbankarna på Ramseröd ägdes av bröderna Ragnar och Torsten Stene. Om man går bakom Ramserödsgården och neråt ån, var där en snäckskalsfabrik för många, många år sedan cirka 87 år sedan. Dom tog snäckskal i bank i skottkärror och tippade i ett såll som var inbyggt i banken och snäckskalsfabriken var nere på botten och så blev skalen sorterade. De användbara för sig och de som skulle malas för sig. Där fanns en kross som drog det hela. De sållrakade skalen fick ligga och torka i solen. Då gick de med krattor och drog ner skalen från bankarna och sedan kom de och hämtade skalen med skottkärra och körde upp det till silen så det rann i den. Bakom vår ladugård gick gränsen och där var de bästa skalen.
Där gick de och jobba, däribland en gammal man som kallades Poppel. Axel i Ramseröd hette han och han var bror till den gamla karamell bakerskan, vad hette hon nu, Berg? Axel kom som ung till Anders Petter Hanssons gård men den är borta nu. Älje låg uppe vid Porsen på andra sidan ån och det finns en tant här nere på hemmet som heter Rut och hennes pappa var född i Älje. Dom som hade Älje gård var två syskon, bror och syster. Älje gård låg där Porsens snäckskalsfabrik mitt emot älven där, där låg gården Älje.
Jag har själv jobbat där i snäckskalsfabriken, jag och min bror Einar. När jag var nygift 1937 då jobbade jag i Porsen och vi körde skift natt och dag, det gick dygnet runt. Snäckskalet pumpades upp ur banken som var där från första början. Bröderna Stene köpte gården av Blomberg, hette han. Stenes upphörde med sin verksamhet när de ansåg att snäckskalsbanken var tömd. De kunde inte börja på Kuröd för där var området fridlyst. Det fanns fler än Stene som hade krossar, Norling drev en på Kapelle. "

2009-03-07T00:29:00.000+01:00

Foto Carin Gustavsdotter

BÄVE SOCKEN I BOHUSLÄN

”SKALBERGEN MÅ RÄKNAS TILL BOHUSLÄNS UNDER”
CITAT CARL VON LINNÉ 1746 under sin resa genom Bohuslän

Det finns något som vi är helt ensamma om i världen. Det är Skalbankarna eller Snäckskalsbankarna som de också kallas.
En gång i urtiden skapade inlandsisen dessa pelare av vita musselskal när det söta isvattnet smälte och forsade fram och mötte saltvattnet från havet bildades en oerhörd stor bank av näringsrik miljö för musslor, snäckor och havstulpaner. Denna sammandrabbning skedde i jämnhöjd med Uddevalla och resultatet blev cirka 23 stycken pelare mellan 13 och 20 meter höga.
Att detta var något unikt eller värdefullt var man dock inte medveten om och mångtusenåriga skal, musslor och fossiler användes till gödsel, hönsfoder, vägfyllning, kalkning osv. Först i blygsam skala tills Ragnar och Torsten Stene under 1930 talet startade en stor industriverksamhet och sålde skal både utomlands och inom riket. Det var svåra tider i Sverige med stor arbetslöshet och att då kunna starta en industri som ropade efter arbetskraft var naturligtvis glädjande. Materialet verkade aldrig ta slut för det fanns skalbankar på Kapelle, Porsen, i Älje och i Ramseröd och skalbankskrossarna var i gång dygnet runt. Vad som slutligen fick verksamheten att avstanna var tydligen varken miljömedvetenhet eller brist på material, för när skalkrossarna avstannat användes den sista stora skalbanken på Kuröd som motorcrossbana. Det var inte förrän på 1960talet som den blev fridlyst.
Det lilla som finns kvar Bohusläns under räddades och geologer och naturvänner började få upp ögonen för vilken sensation man hade under fötterna. I samband med Uddevalla stads jubileum anlades i all hast ett museum eftersom kungen uttalat sitt intresse. Men inte förrän år 2000 blev banken en del av Världsarvet. Eftersom allt intresse kretsar runt Kurödsbanken får gemene man den uppfattningen att det bara finns den kvar men det fanns orörda på Porsen, Åtminstone fram till 2004 då man började skövla den också och använda gruset till den nya motorcrossbanan vid Glimmingen. Om ni följer länken kommer ni till Uddevallabloggen som visar en film från Glimmingen under en tävling, lägg märke till gruset som de åker på. Det är flera tusen år gammalt.
För den som tänkt sig att gå Bohusleden kan det vara av intresse att veta att den går via skalbanken. Naturen är underbart vacker, det är varmt och stilla med ovanliga växter och fjärilar.

KASTRERA, KASTRERA, KASTRERA

2009-02-27T15:40:00.001+01:00

Kom till en sammankomst som anordnades av Veterinärförbundet om s.k "katthållning". Den kvinnliga veterinären började med att säga, "det finns bara en bra katthållning och det är kastrera, kastrera och åter kastrera". Hon påpekade hur svårt de okastrerade katterna har det, både honor och hanar. Om jag förstod henne rätt så kvider honorna och löper nästan ständigt om de inte blir kastrerade och driver sina mattar och hussar till vansinne. En okastrerad hona kan få upp till tre kullar per år och är hon riktigt pilsk kan hon bli gravid trots att hon ammar.

Hanarna kastar sig ut och kommer hem sönderslagna efter att ha slagits med grannens ouppfostrade kattskrälle. Hanar har även en tendens att ränna omkring och pinka överallt även inomhus om de inte läggs under kniven.

En man bland publiken frågade om hankatterna blir slöa och feta och stannar hemma efter ett sådant ingrepp vilket veterinärenen villigt intygade att så var fallet.

Sedan följde en presentation av en ny djurrättsorganisation i vår stad som har något sorts syfte att konkurrera ut den redan aktiva Djurens Vänner. Representanterna talade om att de satte katten främst och att de ville ge katten en status likvärdig med hunden. Detta skulle ske genom att man först och främst kastrerade katten, chippade det och försäkrade det.

Då skulle de få en ekonomisk status. Jag måste ju förtydliga att detta bara gäller sk bondkatter inte dyra fina raskatter. De har ju redan en ekonomisk status.

Uppfattningen jag fick av detta var att katter ska ligga på en kudde och tiga still, inte jama och klösa på mattan. En katt ska ha en låda inne där den kissar och får inte gå ut som hunden får göra. En katt ska hållas inne för dess egen skull eftersom den annars kan bli överkörd eller reta grannen.

Men egentligen är det väl så att katten enligt dessa åsikter endast finns till för att förnöja människan, ligga i vårt knä och spinna tills vi tröttnar, inte kräva för mycket mat utan vi ska bestämma hur mycket de ska äta, portionerna ska mätas i dl. De ska inte vara i vägen iallafall inte sedan de vuxit upp och ´lämnat det gulliga kattungestadiet. Det är tydligt att många önskar att katten förblir en kattunge och aldrig växer upp till en självständig individ. Det är det som är anledningen till "SOMMARKATTER" Sommargästernas barn får en liten kattunge att leka med och när det växer upp och kräver ett ansvar av föräldrarna då lämnas den att frysa ihjäl i skogen. Jag har både kastrerade och okastrerade katter och märkligt nog så har det inte påverkat deras personligheter nämnvärt. Snarare tvärtom. Casper är kastrerad, han skvätter var han kommer åt. Han är galen i bilar och kan inte gå förbi en motorhuv utan att lämna en rejäl skvätt. Favoriten är Volvo, gärna rostig och illaluktande av gammal bensin.

Han försvinner varje vår och är borta hela sommaren, kommer hem ibland och äter och tittar till oss men går sin väg så fort han kan. Han har en stark stämma som hörs vida omkring.

Rosso är okastrerad, han skvätter ingenstans, är feg och går alltid undan om någon muckar gräl. Han jamar nästan aldrig, bara tyst nästan försynt. Ändå är han stor och stark som en lokatt.

Rosso är snäll tar hand om sin käresta Ronja och sin dotter Rosa. Han är borta några dagar ibland och jag tror att han har en annan hona någonstans som han besöker.

Ronja är okastrerad hon ammar just nu sin dotter men har inte börjat löpa trots att det snart är mars. Kanske hade hon gjort det om hon inte fått behålla en unge eller tvingats gå inne och längta efter kärlek. Siri är kastrerad, hon är aggressiv, svartsjuk och lever rövare bland de andra katterna. Innan hon blev opererad var hon kelen och gullig. Ingen av katterna har blivit tjocka och slöa utom Izabella som trots sin alltför breda bak både klättrar i träd och leker med nystan.

Jag tror mig förstå att mina katter är lyckliga och glada, de får gå ut och in som de vill genom egna kattluckor. För att de ska känna sig säkra har vi inhägnat hela tomten så de inte kommer ut på vägen och när de var små gick jag ut med dem långa promenader och visade dem var det var säkert att vara. Jag pratar med dem och umgås med dem som individer inte som leksaker som finns här bara för att förnöja mig.

Lilla Rosa ute i den stora världen

2009-02-27T14:54:00.000+01:00

Så kom den dagen då Rosa fick lämna husets lugna vrå och komma ut i den stora världen. Allt är oändligt stort för en liten kattunge, det finns inga väggar någonstans och inga dörrar som stängs och öppnas. Det är kallt om tassarna att trampa på mossa och gräs men vad bryr man sig om det när det finns träd som man kan klättra i hur långt upp som helst och som är bättre att klösa på än soffan i rummet.

Faster Sarah och Pappa Rosso var med och visade att man kan gömma sig mellan stenar och kolla in fåglar som flyger högt uppe i himlen. Sarah är en utmärkt barnpiga och är hela tiden uppmärksam på var den lilla befinner sig, om hon går för långt bort från oss andra springer Sarah efter henne och buffar henne i rätt riktning. Pappa Rosso gav sin dotter en puss och till och med farmor Siri kom fram och nosade på Rosa.

Men efter ett tag började Rosa skaka och hon bars in i huset igen. Efter ett rejält mål mat lade hon sig i sin lilla korg vid elementet och somnade trött av upplevelserna från sin första dag i den stora världen.

ROSSO OCH ROSA , FAR OCH DOTTER

2009-02-25T16:45:00.000+01:00

Rosso är stor och vacker, Rosa är bara 12 veckor, liten och grå. Naturligtvis har hon respekt för sin pappa och man brukar ju säga att hankatter biter ihjäl sina ungar. Isåfall är Rosso ett undantag. Han visar verkligen kärlek mot sin lilla dotter som här när han ömt slickar henne på huvudet.

MORRIS MINOR

2009-02-25T16:17:00.000+01:00

Morris blev bara två år men under den tiden var han min allra bästa vän. Han kom till mig före jul och lyckades ramla i gödselbrunnen. Varifrån han kom vet ingen men som tur var fick jag upp honom och duschat av honom den illaluktande sörjan. Fram kom en underbar liten kattunge, helt svart förutom en liten vit fläck under hakan. Jag döpte honom till Morris minor, och han blev min absoluta favorit. Han var klok, rolig, snäll och älskade mig respektlöst. Han hade aldrig blivit utsatt för ondska tills den dag då en annan hankatt började trakassera honom. Bet honom, förföljde honom och gjorde hans liv till ett helvete. Trots mina försök att skydda honom lyckades den andre jaga honom ut i gatan och under en bil. Han dog i min famn och även om det är fem år sedan saknar jag fortfarande min älskade Morris.

RONJA

2009-02-24T10:28:00.000+01:00

Ronja är skogskatt, kom till mig ifrån en skilsmässofamilj. Den sista tiden hos dem hade hon fått bo på toaletten. Hon kom till Kattkullen vintern 2007 och var en grå skugga som vispade förbi. Hela hennes barndom hade hon blivit jagad av barn som ville leka eller äldre som ville ha tag på henne. Hon var mager och frustrerad. Efter några veckor kom hon fram och jag kunde prata med henne och hon började finna sig tillrätta. Hon blev kompis med Rosso som just då hade sorg efter sin bror Nemo som blivit dödad av en bil och behövde en vän. Men det fanns fiender också, Rossos mamma Siri hade fått en ny kull med ungar och hon tålde ingen konkurrens. Hela sommaren fick Ronja bo i ett buskage och om hon kom in på tomten blev hon bortjagad av Siri.

Men så blev Ronja och Rosso ett par och det började växa i Ronjas mage. Hon flyttade upp på vinden och där födde hon sina fyra ungar. Nu fick hon några att älska och rå om och hon visade sig vara en duktig mor. Ibland råkar hon på Siri och det blir ett helsikes slagsmål men nu har ju Ronja något att försvara. Tre av ungarna kom till andra familjer men Rosa stannar kvar hos sin mamma.

ROSA STANNAR PÅ KATTKULLEN

2009-02-24T10:17:00.000+01:00

Så fick Ronja ungar, den 4 december och 12 veckor går fort. Nu ska de lämnas till sina nya ägare. Hon fick 4 stycken små nystan och hon älskade dem alla som bara en kattmamma kan göra. Den ena efter den andra försvann och till slut var det bara lilla Rosa kvar. Ronja vaktar henne ständigt, letar efter henne, ammar henne, leker med henne, visar henne saker. De sover tillsammans och äter tillsammans. Men Rosa skulle inte stanna och dagen närmade sig när hon skulle ryckas bort från hemmet. Rosa leker med faster Sarah och får pussa Pappa Rosso på svansen. Hon har fullt upp med att leka och äta.

Men så bestämde jag mig, Rosa ska stanna hos sin mamma. Det går inte att ta det sista barnet ifrån henne. Så den blivande kattungeägaren fick ett telefonsamtal i morse med mitt besked. Ronja ska få uppfostra sin dotter ifred och till våren ska de gå och kolla i trädgården och ha det bra.